Jag bloggar i smyg. Egentligen tittar jag på TV och är jättesocial. Men i egenskap av kvinnlig lyckas jag med två saker samtidigt.
Jag gör nu karriär som hemmafru. Idag har jag lagat mat åt två. Jag har värmt soppor. Igår var jag själv hemma större delen av dagen. Jag plockade, pysslade och väntade på att mina sambos skulle sluta jobba. När de väl kommit hem satt jag fascinerad och lyssnade på hur deras hårda arbetsdagar sett ut.
Att jag fortfarande inte har lärt mig om man vid städning börjar med att damma eller dammsuga kan ignoreras. Även den bristfälliga diskningen kan man strunta i. Sedan att jag är lite för egoistisk för att inte få berätta om mig själv först och främst är ett schh. Men jag är grym på att putsa fönster. Det gör vi inte här dock.
Men på onsdag ska jag börja jobba. Så det så. Då blir det slut på hemmafruandet.
Blogginlägg klart och ingen har märkt av min asocialitet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Att ingen "mærkt din asocialitet" kan endast bero på två saker:
1. Ingen titar på dig nær vi hælsar på hos din pojkvæn, før då ser vi endast hår och hør smackande ljud.
2. Vi låtsas inte om att vi mærker att du blivit tyst, før det ær en sådan hærlig minut eller två coh står i stor kontrast till ditt vanliga pratiga beteende.
Men jag gillar dig ændå, min dotter
Skicka en kommentar